Nessies Photos- Fotograf i Jönköping

 

Skrev ut cirka tolv bilder från bröllopet jag var och fotade. Känner att jag vill ha mina fotojobb utskrivna, dels för att det känns mycket roligare och för att kunna ha att plocka fram senare i framtiden för att tydligare se vad man har gjort för någonting. Dock tar det sjuuuukt mycket färg från skrivaren när man skriver ut på detta sätt, färgen verkar redan vara slut, men ska för säkerhets skull kolla. Känns väldigt dumt att det skulle gå så fort. 

Försökte även få till en liten photo shoot med mig själv, men det gick inget vidare. Jag är ärligt talat sämst på att fota mig själv. Har massor av idéer, men det är sällan jag får tillfälle att faktiskt fotografera någon. Självporträtt är hopplösa för min del. Men jag ska fortfarande försöka genomföra det, det gäller bara att kämpa på. Sedan är jag alldeles för trött också, det kan vara det som spökar med. Det hela slutade med att jag knäppte några kort på mina fötter som blev sämre än sämst så de tog jag bort illa kvickt. 

 

Just nu gör jag ingenting. Försöker skriva på min affärsplan, men tankarna seglar hela tiden iväg. Drömmer just nu om en ny kamera, som känns väldigt avslägset superlångt bort just nu. Jag behöver en ny kamera. Inte för att min 1000d strejkar, utan för att jag vill ha en med lite fler funktioner, till exempel filmfunktion. En Canon eos 650d står högst upp på önskelistan just nu, eller allra helst en 5D mark men det kan jag fortsätta drömma om. ;) 

Nej nu ska jag fortsätta skriva eller göra något annat ett tag. Funderar på att se en film ikväll innan jag somnar. Imorgon ska vi se på lägenhet förmodligen! Hoppas, hoppas. 

Kram! 

Igår bloggade jag ingenting på hela dagen. Jag behövde få vara för mig själv, utan att dela min dag med hela världen. Därför packade jag ihop min väska vid 12-tiden igår och åkte hem till min mammas tomma lägenhet tillsammans med Noomie. Jag sov här inatt och ska åka hem lite senare i eftermiddag. Något jag verkligen bävar inför.

Det största problemet jag fasar inför just nu, är att jag inte trivs i min lägenhet. Det är inte det att den inte är fin eller underbar, för den är precis som jag vill att en lägenhet ska se ut, ljus med fint, vackert trägolv och vita väggar. En uteplats som förvisso är lite liten men som jag skulle kunna se fram emot att sitta ute vid på sommaren. Den är perfekt egentligen, men även det perfekta har en baksida.

Jag trivs inte, jag känner inte att jag kan utvecklas i denna lägenhet. Jag vantrivs på området den ligger i, trots att jag  delar ut reklam precis där. Jag vantrivs med att det är en studentlägenhet, trots att min fästman är student. Jag är inte det längre och kommer nog inte vara det på väldigt länge heller. Trots att vi får bo där även om inte jag är student, så känns det fel att göra det ändå. Jag kan inte se mig själv ha en fotostudio i den lägenheten, jag kan inte se mig själv utvecklas där. Därför ska det bli så enormt skönt att gå på visning på måndag. Eller, jag tror att det blir visning i alla fall, det lät så. Jag är så himla, himla nervös, tänk om vi inte får den? Men å andra sidan har vi haft tur med lägenhet förut, så det borde gå. Tills dess ska jag pendla mellan två olika platser, min lägenhet och min mammas lägenhet. Jag gör detta för min skull, för att om jag inte trivs så får jag göra något åt det. Min fästman har ingenting emot att bo där vi bor nu, men han medger att det vore skönt att bo i en "riktig" lägenhet. Vi ska försöka göra allt vi kan för att det ska bli så.

 

De enda ställena jag trivs på just nu är när jag är ute på uppdrag eller i simhallen. Att simma får mig att känna mig fri,  det är min stund och min chans att få tänka. Jag älskar att simma och är gärna i simhallen varje dag. Dock är det lite väl dyrt för det, men även om jag skulle betala för det varje gång så skulle det vara värt det.

 

Sedan är jag så otroligt glad, för jag har tagit steget in i världens häftigaste karrirär. Fotograf. Mina Blocket-annonser där jag tar emot uppdrag är bara början. Jag har så stora planer för mig själv och jag är ett levande bevis på att man kan om man vill, bara man kämpar lite. Jag är så glad att jag bestämde mig för att ta uppdrag. Det ger mig en chans att utvecklas. Och vet ni vad? Jag har fått tillbaka min inspiration och vill bara ut och fota. Jag ska försöka att göra  det snart. Ser så fram emot det.

 

Det här är nog mitt längsta inlägg någonsin i bloggen. Men det var skönt att få skriva av sig. Alla mina tankar, att få sätta dem i ord. Det är guld värt.